Jag kommer ihåg den allra första dekal jag fick och hur mycket den kom att betyda för mig. det var på en simtävling och jag belönades med tredjepriset i form av en dekal. för mig var det ingen grej att komma etta, det var inte intressant - jag hade ju varit så pass bra att jag komit trea, och därtill så kom jag hem med en alldeles egen dekal som ett bevis på min talang och mitt kunnnande. jag var nog en åtta år då och självförtroendet var absolut på topp! ingen kunde rubba mig och jag var den mest oslagbara i hela världen. så oslagbar att jag tog med dekalen till skolan dagen efter för att visa alla mina klasskompisar vad för en kunnig person de råkade ha i sin klass. och fröken sa då till mig att hon var så stolt och tyckte att jag var så duktig. det var tider det!